Screwed - Joanna Kenrick

20/4

Tvåtimmars läsning vid Fyrisån. Egentligen skulle jag ju läsa kurslitteratur, men det är långt till tentan och solen är varm och våren, man måste våren.

Boken är bra men lämnar mig med en känsla av förenkling och övertydlighet och att bli skriven på näsan. Jag påminner mig att jag är ett decennium äldre än den tänkta målgruppen, och så vitt jag vet har ett åldersadekvat sinne. Det vore väl konstigt om jag inte någon gång skulle märka av att jag läser "under min nivå".

Det kan vara så att det är dags för mig att ta mig på allvar, sluta behandla mig som en tonåring, utmana mitt läsande och skärpa till mig. Åtminstone litegrann. Så att jag kan njuta av sånt här en gång i månaden, i stället för att bli besviken på det när jag läser det för ofta.

En bra ungdomsbok, det är det. Marsha (fint namn!) knullar runt och tävlar i antalet erövringar med sin kompis Faith. I bästa "10 orsaker att hata dig"/"Cruel intentions"-anda slår de vad om att Marsha ska kunna få omkull en gosse som Faith väljer, och så uppstår det något mer än vadet. Klassiskt upplägg, men med ombytta könsroller.
Det trista är att Marsha och Faith bara knullar runt eftersom de är Olyckliga, och egentligen vill de båda ha Stadiga Förhållanden. Det är väl här mitt överanalyserande kommer in, för det är trovärdigt skildrat och rimligt och allt, men mitt genusperspektiv sitter där inne och skriker "mossigt! tjejer kan också knulla för att de vill och inte för att straffa sig själva/för att de haft en olycklig barndom".

Och jo, det kan de. Men jag borde väl bli glad åt att någon skriver en bok om sexuellt utåtagerande tjejer alls, och inte begära att den ska vara all genusmässig korrekthet på en gång?

Man bryr sig om personerna, det är fart i handlingen och det är sträckläsningskänsla. Gott så. En ungdomsbok är en ungdomsbok är en ungdomsbok.