söndag 19 april 2009

In The Country of Last Things - Paul Auster

19/4

Bok till dystopibokklubben i torsdags. Tyvärr drabbades jag av läshybris och trodde att jag skulle läsa klart den på torsdagseftermiddagen. Nåja, på de sista fyrtio sidorna hände inget av dystopiskt intresse.

Jag tycker väldigt blandat om Paul Auster. Vissa böcker, till exempel Dårskaper i Brooklyn, tycker jag jättemycket om (såpass att jag gav den till min bror i julklapp, och jag ger bara bort böcker jag kan stå för), andra, såsom New York-trilogin, kommer jag inte igenom trots ihärdiga försök.

In the country of last things är närmare Brooklyn än New York. (Jag vet att Brooklyn ligger i New York, men ni förstår vad jag menar.) Den är koncis och jag läser utan att tvinga mig.

Mina invändingar mot boken är att Auster inte riktigt genomför sin dystopi. Han börjar med att beskriva allt elände som pågår i världen, som i boken består av Staden; inga nya saker produceras, det är ont om allt, även mat och kläder, det är fullkomligt laglöst, alla husdjur är uppätna och så vidare. I detta hårda klimat hittar huvudpersonen dock gång på gång människor att interagera med, människor som hon litar på och som är pålitliga. Det märks att det är relationerna som Auster tycker är intressanta, och den helvetiska Staden hamnar i bakgrunden. Det blir mer som en andravärldskriget-bok: elände och hunger, men inte lika bottenlöst och oemotsagt som Auster beskriver det i bokens början.

Jag vet inte vad jag hade tyckt om jag inte haft dystopiförväntningarna med mig, men som det är nu önskar jag att eländesspåret följts fullt ut eller tunnats av (särskilt i början). Antingen eller.

Ett annat spår som kommer in då och då i boken men som tappas bort lika ofta är att inte bara sakerna försvinner, utan även språket: man tappar ord, man glömmer hur det har varit, man glömmer orden för det. En intressant tanke som inte riktigt genomförs.

I övrigt är boken bra, välskriven et cetera, och med ett öppet slut som fungerar. Dock kommer jag inte att ge bort den i julklapp. Bra men inte fantastisk, det kan få bli min sammanfattning.

2 kommentarer:

Me sa...

Har också lite sådär blandade känslor inför Auster. Tyckte också väldigt bra om Dårskaper i Brooklyn, köpte den för att ha i bokhyllan efter att jag läst den. Har lyckats ta mig igenom New York-trilogin men vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Finns säkert nån djup symbolik där som jag missat. Sen finns det en del böcker jag läst som varit sådär halvbra. Kanske skulle ge den här boken en chans, har ändå lite svårt att låta bli att läsa Auster av nån anledning :)

Me sa...

föregående kommentar var från mig, glömde ju skriva namnet
/Jenny