I taket lyser stjärnorna - Johanna Thydell

31/3

Jag såg filmen för någon vecka sedan, och sen kom det en omläsningslust. Förutom att boken alltid är bättre än filmen är boken också lite mjukare, och så tycker jag om morfadern som klippts bort i filmen.

Bästa citatet:
"Om ens mamma är död, är man fortfarande en dotter då?"

(Svaret står inte i boken men det är Ja.)

Om Agnes Grey

Som jag förgäves letade efter förrförra sommaren, hittade i Riga och tyckte mycket om.

Nu kommer den ut på svenska! Jag känner mig ohyggligt före min tid. Varken DN(i dagens papperstidning) eller SvD tycker lika mycket om den som jag gjorde, men det ser jag som deras förlust. Fin liten bok. Och även så här i efterhand håller jag både den och "Främlingen på Wildfell hall" högre än de där svindlande höjderna.

Man får se om jag tar mig för att läsa den på svenska, så småningom. Än så länge är det inget omläsningssug på den, men det kommer komma. Och då kan jag välja språk, det blir fint.

Baby Jane - Sofi Oksanen

24/3

Det här blev, förvånande nog, en "äh, så mycket är inte klockan jag läser ut den innan jag somnar"-bok. Förvånande eftersom jag pausat i den i någon vecka, och tog upp den igen mest för att mitt förråd av fånig anglosaxisk ungdomslitteratur var uttömt på alla godbitarna.

Inte så att det inte är en bra bok, men jag hade liksom tappat orken med den lite. Mitt psykiatrijag suckade över "hennes depression var så Annorlunda" och "hennes panikångest var inte heller en Vanlig Panikångest". Det kändes som det där romantiserandet av psykisk sjukdom, och det är ju jävligt tröttsamt. Alla är ju deprimerade med Piki är det så särskilt. Och jag suckade och ville bara skaka fram en KBT-terapeut och lite serotoninåterupptagshämmare och fixa skiten.

Psykiatrin är en stor del av den här boken. Huvudpersonen har en depression (som i alla fall är en vanlig depression utan större åthävor), och Piki, hennes älskade, har då en depression och en riktigt grav panikångest (som dock är ett läroboksexempel och inget fruktansvärt särskilt). Alla i omgivningen har också depressioner, panikångest, alkoholproblem, pillermissbruk.

Nåja, när jag nu har gnällt ur mig detta: annars tyckte jag om boken. Levande personer. Effektivt berättad. Snygga detaljer. Autentisk känsla. Lödigt språk. (Jag skrev bra språk först, men när får man egentligen använda adjektiv som lödigt? Det gäller att ta chansen.)

Slutet blev lite kryptifierat i all sin korthet, det hade inte behövt vara så öppet, tycker jag, men jag är ju å andra sidan inget fan av öppna slut.

Jag känner ingen brinnande lust att läsa mer Sofi Oksanen, men inte heller att jag kommer undvika henne.

För mig vinner boken alltså på hur den är konkret, snygg och effektiv och på att den verkligen vill berätta en historia, men förlorar på psykiatrijaddat och på att den blir lite kryptisk ibland. Som helhet hamnar den dock på plussidan, med god marginal.

Och sedan kom hösten - Jodi Lynn Anderson

23/3

Ja alltså, det här var ju inte en särskilt bra bok. Det är en uppföljare till "Persikosommar", som är en trevlig tonårschicklitt om vänskap mellan de tre tonårstjejerna Birdie, Murphy och Leeda. Här är det påhängda lite sökta fortsättningar till en berättelse som var bra som den var.

Dåligt driv mestadels, karaktärer som jag lyckats glömma på ett år och som inte väcktes till liv igen och mnjä. Här och där fanns det intressanta trådar, och bokens miljö (amerikanska södern) är en bonus. Men den hade varken de smaker eller lukter som den hade i första boken. Allt var lite platt och jäkligt osinnligt.

"Persikosommar": ja, om man är ute efter tonårstrivsel och lite romans.
"Och sedan kom hösten": nä, jag har svårt att tänka mig varför man ska läsa den.

Sparrow Delaneys hemliga liv - Suzanne Harper

19 mars

Hej på er, nu blir det bokblogg igen! Jag råkade läsa lite här på den gamla boklistan, och blev sugen. Dessutom är min pappersbokdagbok strax på upphällningen.

Ny och mer lättsökt taktik är att skriva boktitel och författare som titel på inlägget.

Kvällens läsning var alltså "Sparrow Delaneys hemliga liv". Tre timmar i soffan, och så var den boken ur världen, och tre ganska behagliga timmar.

Boken utspelar sig i en spiritiststad i USA, och handlar om Sparrow som inte vill kännas vid sina spiritistiska gåvor utan bara leva ett vanligt liv. Tillsätt ett snyggt spöke, och ni kan gissa vad som händer.

Oförutsägbarhet är inte den här bokens starka kort. Däremot är den ganska rolig, innehåller amerikansk high-school och en klassisk stor och rörig familj med lite Weaslykänsla.

Ganska behagligt, är nog mitt slutgiltiga omdöme.