28/6
Åh, vad man måste älska böcker som säger allt de vill säga på drygt hundra sidor. Utan att var knapphändiga. Och som vill och hinner säga något viktigt, dessutom!
En så söt liten berättelse om hur drottningen börjar läsa. Sedan är den lite väl läsromantisk, och håller Kulturen högre än himlen, vilket kan vara lite fånigt, men det är en så charmerande liten bok att man inte hakar upp sig på sånt.
Varmt rekommenderad!
måndag 29 juni 2009
Blir du ledsen om jag dör - Andreas Gustafsson
26/6
Som "Orissa", tänkte jag när jag lånade den här. Och jo, det är en rad per sida, och jo, det är nötta ord som används, och jo, det handlar om Kärlek och Längtan.
Men det är också allt. Eller så minns jag Ola Juléns bok i ett förskönat skimmer, från folkhögskoletiden där han var en av våra husgudar. Kanske var den inte så bra, den heller. Jag blir lite sugen på att läsa om och se.
Den här boken är just så klängig som titeln kan låta. Det är rätt tröttsamt. I början köper jag formatet, gillar formuleringarna, men allteftersom jag läser blir jag alltmer övertygad om:
Det här är en kryptifierad berättelse.
Skriv den här romanen istället. Med hela längtan och hela handlingen. Det är det man väntar på när man läser, och det känns som att det är vad du vill göra, Gustafsson. Inte försöka dölja allt det patetiska genom en rad per sida, det känns rätt fegt.
Och så blir det alldeles för mycket utan lite buffrande miljöbeskrivningar eller något emellan.
Som "Orissa", tänkte jag när jag lånade den här. Och jo, det är en rad per sida, och jo, det är nötta ord som används, och jo, det handlar om Kärlek och Längtan.
Men det är också allt. Eller så minns jag Ola Juléns bok i ett förskönat skimmer, från folkhögskoletiden där han var en av våra husgudar. Kanske var den inte så bra, den heller. Jag blir lite sugen på att läsa om och se.
Den här boken är just så klängig som titeln kan låta. Det är rätt tröttsamt. I början köper jag formatet, gillar formuleringarna, men allteftersom jag läser blir jag alltmer övertygad om:
Det här är en kryptifierad berättelse.
Skriv den här romanen istället. Med hela längtan och hela handlingen. Det är det man väntar på när man läser, och det känns som att det är vad du vill göra, Gustafsson. Inte försöka dölja allt det patetiska genom en rad per sida, det känns rätt fegt.
Och så blir det alldeles för mycket utan lite buffrande miljöbeskrivningar eller något emellan.
Kungens komediant - Agneta Pleijel
25/6
Agneta Pleijel och jag har det inte helt okomplicerat ihop. Jag tror att jag är ett litet uns för korkad/ickeintellektuell för att uppskatta henne riktigt efter förtjänst.
Dessemellan tycker jag hjärtligt mycket om det här, men jag är tyvärr inte så bra på att känna mig dum och som att jag inte riktigt fattar alltihop, och så tänker jag att det blir lite pretto och pratigt ibland.
Men förvånansvärt stor del av tiden gillar jag till och med pratet om Skådespeleriet. Huvudpersonen är en smula odräglig, men det är han ju, det är genomfört och snyggt.
Kungens komediant är fortsättningen på trilogin som börjar med Drottningens Chirurg. Båda är mer i min smak än Lord Nevermore, och Kungens komediant går upp i ledningen som min favoritPleijel. Och jag gillar den, och jag rekommenderar den, och jag vill verkligen läsa sista trilogidelen när den kommer. Så att det inte blir några missförstånd på den punkten.
Agneta Pleijel och jag har det inte helt okomplicerat ihop. Jag tror att jag är ett litet uns för korkad/ickeintellektuell för att uppskatta henne riktigt efter förtjänst.
Dessemellan tycker jag hjärtligt mycket om det här, men jag är tyvärr inte så bra på att känna mig dum och som att jag inte riktigt fattar alltihop, och så tänker jag att det blir lite pretto och pratigt ibland.
Men förvånansvärt stor del av tiden gillar jag till och med pratet om Skådespeleriet. Huvudpersonen är en smula odräglig, men det är han ju, det är genomfört och snyggt.
Kungens komediant är fortsättningen på trilogin som börjar med Drottningens Chirurg. Båda är mer i min smak än Lord Nevermore, och Kungens komediant går upp i ledningen som min favoritPleijel. Och jag gillar den, och jag rekommenderar den, och jag vill verkligen läsa sista trilogidelen när den kommer. Så att det inte blir några missförstånd på den punkten.
tisdag 23 juni 2009
Systrar av guld - Maureen Johnson
21/6
Rosa liten bok att snabbläsa. Superfånigt översatt titel (hur blir "The key to the golden firebird" till "Systrar av guld"?), i övrigt ganska habil ungdomsbok men där engagemanget och närheten till huvudpersonerna svajade lite. Trivsamt med amerikanska detaljer såsom baseballmatcher och prom. Stundtals psykologisk och prick på. Ojämn men som sagt: rosa.
Rosa liten bok att snabbläsa. Superfånigt översatt titel (hur blir "The key to the golden firebird" till "Systrar av guld"?), i övrigt ganska habil ungdomsbok men där engagemanget och närheten till huvudpersonerna svajade lite. Trivsamt med amerikanska detaljer såsom baseballmatcher och prom. Stundtals psykologisk och prick på. Ojämn men som sagt: rosa.
Jag, du, vi - Böckerna om Nickan - Inger Skote
20/6
Nostalgiläsning från Smålandsstenars bibliotek, precis som "Att spela människa". Jag har till och med läst om den här samlingsvolymen innnan, och så tänker jag att jag behöver ju inte läsa hela, jag kan läsa de bästa bitarna, men sen slutar det med att jag läser hela ändå.
Den var bättre första gången. Men något har den, som gör den värd sig. Och Skotes böcker om Silvi är också bra grejer. Allmänt tips!
Nostalgiläsning från Smålandsstenars bibliotek, precis som "Att spela människa". Jag har till och med läst om den här samlingsvolymen innnan, och så tänker jag att jag behöver ju inte läsa hela, jag kan läsa de bästa bitarna, men sen slutar det med att jag läser hela ändå.
Den var bättre första gången. Men något har den, som gör den värd sig. Och Skotes böcker om Silvi är också bra grejer. Allmänt tips!
Absolut Per Nilsson - Per Nilsson
17/6
Jag hittade nya Per Nilsson på Värnamo bibliotek, och den var ett måstelån, förstås. Och jag kom hem och läste läste.
Men jag vet inte. Jag har läst alla böcker som personerna är hämtade från, men mest känner jag nog lite som med "The return of Hjärtans fröjd". Jag gillade mina minnen som de var, jag gillade personerna som de var. Det här... det känns inte hundraprocentigt att det tillför, liksom. Egentligen.
Kanske är jag bara för gammal, jag behöver inte ett annat sätt att vara ung. Kanske är det inte konstigt att jag tyckte bättre om böckerna när jag var närmare målgruppsåldern.
Men jag blev sugen på att läsa om böckerna om Jonatan, Solprinsen och Sjutton, för de minns jag sämst.
Och så är jag nyfiken på om det kommer komma helt nya personer i Per Nilssons nästa bok. Som jag kommer att kasta mig över, trots allt.
Jag hittade nya Per Nilsson på Värnamo bibliotek, och den var ett måstelån, förstås. Och jag kom hem och läste läste.
Men jag vet inte. Jag har läst alla böcker som personerna är hämtade från, men mest känner jag nog lite som med "The return of Hjärtans fröjd". Jag gillade mina minnen som de var, jag gillade personerna som de var. Det här... det känns inte hundraprocentigt att det tillför, liksom. Egentligen.
Kanske är jag bara för gammal, jag behöver inte ett annat sätt att vara ung. Kanske är det inte konstigt att jag tyckte bättre om böckerna när jag var närmare målgruppsåldern.
Men jag blev sugen på att läsa om böckerna om Jonatan, Solprinsen och Sjutton, för de minns jag sämst.
Och så är jag nyfiken på om det kommer komma helt nya personer i Per Nilssons nästa bok. Som jag kommer att kasta mig över, trots allt.
söndag 14 juni 2009
Stolthet och fördom - Jane Austen
11/6
Älskade Jane Austen. Det här var en omläsning eftersom jag såg halva tv-serien i Uppsala, och inte kunde lämna stackars Lizzie hängande i klorna på Mr Collins, så gör man bara inte.
Trots att jag läst, sett tv-serien, sett filmen och alltihop, så var det fortfarande både sträckläsningslustar och pirr.
Nästa gång ska jag försöka läsa på engelska. Just nu är jag i valet och kvalet på att göra en omläsning av alla Austen, eller om jag ska nöja mig så här. Det finns ju massor av böcker att läsa för första gången också...
Älskade Jane Austen. Det här var en omläsning eftersom jag såg halva tv-serien i Uppsala, och inte kunde lämna stackars Lizzie hängande i klorna på Mr Collins, så gör man bara inte.
Trots att jag läst, sett tv-serien, sett filmen och alltihop, så var det fortfarande både sträckläsningslustar och pirr.
Nästa gång ska jag försöka läsa på engelska. Just nu är jag i valet och kvalet på att göra en omläsning av alla Austen, eller om jag ska nöja mig så här. Det finns ju massor av böcker att läsa för första gången också...
Sista chansen - Marta Söderberg
10/6
(vilket var en regnvädersdag på landet, om ni undrar över läsmängden)
Jacky har, sin goda sociala bakgrund till trots, hamnat på LVU-hem. Jag retar mig lite på att hon inte har större problem och funderar över trovärdighet, men det finns ju helt klart ena poäng i att berätta även den historien.
Men det känns lite ytligt, det här. Och det är korta kapitel, snarare stycken, och jag tycker att det känns lite som att Söderberg arbetat ihop sina lösa scener till hela kapitel.
Jag googlar fram att detta är debutboken och att den är delvis självupplevd, och jag är inte förvånad. Om man är verkligt intresserad av ämnet "strulande tjej" och köper att det är rätt lättgenomskådad berättarteknik, så är det bara att köra, i alla fall. Och annars kan man vänta och se hur det blir med nästa, om det blir en nästa.
(vilket var en regnvädersdag på landet, om ni undrar över läsmängden)
Jacky har, sin goda sociala bakgrund till trots, hamnat på LVU-hem. Jag retar mig lite på att hon inte har större problem och funderar över trovärdighet, men det finns ju helt klart ena poäng i att berätta även den historien.
Men det känns lite ytligt, det här. Och det är korta kapitel, snarare stycken, och jag tycker att det känns lite som att Söderberg arbetat ihop sina lösa scener till hela kapitel.
Jag googlar fram att detta är debutboken och att den är delvis självupplevd, och jag är inte förvånad. Om man är verkligt intresserad av ämnet "strulande tjej" och köper att det är rätt lättgenomskådad berättarteknik, så är det bara att köra, i alla fall. Och annars kan man vänta och se hur det blir med nästa, om det blir en nästa.
Att spela människa - Ursula K. Le Guin
10/ 6
En fin liten ungdomsroman som jag lånade om på Smålandsstenars bibliotek. (Hemortsbiblioteket, där de brukade kunna mina sex första siffror när jag glömt lånekortet. Bibliotekarierna blev fortfarande glada att se mig och småpratade glatt om mina göranden nuförtiden. Sen står man där och undrar om de verkligen inte har mer Austen? Och inte en enda engelsk ungdomsroman utom Harry Potter? Men ändå. Ens första bibliotek, som ens första kärlek.)
Men om boken, alltså. Som sagt, liten bok, bara sjuttio sidor, och illusterad av Inger Edelfeldt. Om vänskap, om att nå någon trots att man känt sig konstig och introvert hela livet.
Förra gången jag läste den här identifierade jag mig hårdare med huvudpersonen. Nu har jag mer "hjärtat, det blir bättre sedan!"-perspektiv. Men fortfarande säger det här boken mig saker, både om den jag varit och den jag är.
Jag vet inte riktigt hur lätt det är att få tag på den här boken, men om man ramlar över den så. Den engelska titeln är "Very far from anywhere else". Och snart lämnar jag tillbaka exemplaret jag läst till bibilioteket i Smålandsstenar...
En fin liten ungdomsroman som jag lånade om på Smålandsstenars bibliotek. (Hemortsbiblioteket, där de brukade kunna mina sex första siffror när jag glömt lånekortet. Bibliotekarierna blev fortfarande glada att se mig och småpratade glatt om mina göranden nuförtiden. Sen står man där och undrar om de verkligen inte har mer Austen? Och inte en enda engelsk ungdomsroman utom Harry Potter? Men ändå. Ens första bibliotek, som ens första kärlek.)
Men om boken, alltså. Som sagt, liten bok, bara sjuttio sidor, och illusterad av Inger Edelfeldt. Om vänskap, om att nå någon trots att man känt sig konstig och introvert hela livet.
Förra gången jag läste den här identifierade jag mig hårdare med huvudpersonen. Nu har jag mer "hjärtat, det blir bättre sedan!"-perspektiv. Men fortfarande säger det här boken mig saker, både om den jag varit och den jag är.
Jag vet inte riktigt hur lätt det är att få tag på den här boken, men om man ramlar över den så. Den engelska titeln är "Very far from anywhere else". Och snart lämnar jag tillbaka exemplaret jag läst till bibilioteket i Smålandsstenar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
