64.

"Visst finns det gudar i Alabama"
Joshilyn Jackson
21/8

Helt fantastiskt snygg bok. Hon är så duktig, Jackson! Indirekt skildrar hon en fantastisk kärlekshistoria, nej, två, samtidigt som hon är rolig. Därför kan hon också tillåta sig enormt stora känslor utan att det blir för sentimentalt.

Jag faller som en fura för huvudpersonen Arlene, må hon vara kallblodig mörderska eller ej. Jag blir varm om hjärtat av hennes och pojkvännen Burrs relation (bara namnet Burr!). Jag finner mig plötsligt förtjust i den amerikanska södern (bara sådär!) eftersom halva boken utspelar sig där, och Arlenes fantastiska familj kommer därifrån. Jag skrattar åt dråpliga formuleringar. Jag vänder blad snabbt, snabbt. Jag läser för att jag bryr mig om personerna (framförallt Arlene), men givetvis också för att det finns intrig, mycket och med twister. Jag gillar vändningarna i stället för att uppleva dem som billiga tricks.

När jag googlar på den här boken får jag träffar som beskriver den som chicklitt. Det är en förolämpning. Det är en underhållande roman med värme och människor som må vara tillspetsade, men som jag engagerar mig i. Att den prioriterar människorna och lite intriger, i stället för moral (=litteratur) eller mord (=kriminalroman, och det är ju bättre än chicklitt) tycker jag inte är något att lasta den för.

En bok i ungefär samma kategori som "Cornelia, Cary Grant och kärleken". Fluff med substans is the shit.