33.

"Cornelia, Cary Grant och kärleken"
Marisa de los Santos
6/5

Det här är en bok jag rekommenderar. Den är som chicklit i lätthet och magpirr, men den känns inte lika tom. Det är fluffigt men med substans.

I början retade jag mig på att varannat kapitel handlade om Cornelia och varannat om Clare. Jag hann precis engagera mig i den ena, och vips var det ett annat kapitel. Så småningom flätades historierna förstås ihop, på ett sätt som jag inte hade förstått (men som var ganska uppenbart när det väl hände...)

Det är ett glammigt Philadephia, amerikanska dejter, en 11-årings detaljer och personer som jag bryr mig om. Det jag har att invända mot boken är att berättarjaget Cornelia är jobbig. Hon är en trettionånting singelkvinna som pratar alldeles för mycket till mig som läsare, i stället för att bara berätta sin historia. Alla dessa utvikningar som ska vara 'fyndiga' - nej tack. Och dessutom envisas hon med att hänvisa till gamla Hollywoodfilmer som jag inte sett.

Bäst tycker jag om Clare, en lillgammal 11-åring som älskar flickböcker (bara det får mig att känna mig befryndad), och det gör mig lite ledsen att boken inte handlar mer om henne. Det kretsar kring henne en del, men hon är mindre huvudperson än jag skulle föredra, trots att varannat kapitel är skrivet i papegojperspektiv utifrån henne.
Framförallt i slutet hade jag velat ha mer Clare och mindre Cornelia. Det är som att de los Santos bestämmer sig för att Cornelia är den riktiga huvudpersonen, och det är något jag inte alls håller med henne om.

Men det är en fin bok, som är mycket bra i sin genre, och som är fylld av en alldeles flickboksaktig mysig stämning. Jag saknar den nu när jag läst ut den.