34.

"Alla mina systrar"
Judith Lennox
10/5

Började mycket lovande med fyra systrar Maclise i början av 1900-talet (Grönkullatid!). Det var frierier och klänningar och korrespondens (eftersom den gammalmodiga modern inte ville ha telefon, men ändå). Och det var en så kvillrig kärleksskildring.

Men lite irriterande blev det allt att författaren hade så många personer att följa. Det blev lite hackigt. Och ibland försvann någon man var intresserad av i ett helt kapitel (Iris på sjukhuset, tex). Och historien om Marianne var lite för mycket, på alla sätt, även om den fick mig vederbörligen illa berörd.

430 sidor var lite för mycket, helt enkelt.