63.

"Lyddie"
Katherine Paterson

Oh fy jäklar anamma vilken BOK, hörni. Den här gjorde mig lycklig. Säger Lycklig.

Den liknar flera av Patersons övriga böcker, i det att den skildrar stark flicka i dysfunktionell familj som får, eller skaffar sig, ett något bättre liv.

På baksidan kallas det här "Patersons starkaste personskildring". Det är en vidrig klyscha, men jag håller ändå med om den; det här är en fantastiskt personskildring av Lydia, eller Lyddie, som hon nästan genomgående kallas.

Det är hon som gör boken oemotståndlig.

Sen blir det liksom en bonus att jag blir utbildad i hur fabriksväverskor hade det i New England på artonhundratalet. Och det är ett alldeles väldigt trevligt sätt att bli utbildad på; i förbifarten.