62.

"Majas morsas kompis sambo"
Katarina Kieri


Alla borde läsa "Dansar Elias? Nej!". Det är en underbar bok, och man ska inte låta sig hindras av att det är en ungdomsbok.

Mycket av det som är bra med Elias återfinns här i Kieris novellsamling. Det tydliga, realismen, tonträffen, det skenbart så enkla.

Ändå är det här ingen bok jag rekommenderar.

Det är det här med flera berättelser som flätas samman. Jag tror mindre och mindre på det. I det här fallet är sammanflätningen ytterst lös, och berättelserna kallas noveller. Och det är tydliga scener och bilder och personskildringar, novellerna, men de är för korta, och blir för grunda för att man riktigt ska nå någon av personerna. Det sammanflätande i att personerna går/arbetar på samma gymnasieskola tillför ingenting särskilt. Det är mest en omringande företeelse, något som ska få det att kännas osökt med den här lösa berättelsesamlingen.

Jag skulle önskat att Kieri antingen valt ut max fyra personer som hon skrivit en riktig roman om, med mer textmassa och innehåll om varje person, eller att hon skrivit fristående noveller och inte förlitat sig på att texterna skulle fungera ändå, eftersom de är "en del av något större/ett större projekt" som vi brukade slingra oss med på skrivarkursen.

För den sakens skulle är det förstås inte dåligt, det här. Men det är inte i närheten av så fantastiskt som Elias var. Och hon har ju det i sig, Kieri. Och det är en sån besvikelse.