37.

"Bitterfittan"
Maria Sveland
3/6

Småstressig vecka och parallelläsning av flera böcker, så nu blev det mycket utläst idag. Jag började, i sängen, med Bitterfittan. Jag gillade den, det har varit mycket "bara ett kapitel till" trots att den egentligen alls inte inbjuder till svepläsning. Den är egentligen bara sådär 50% roman, men de andra 50% är egentligen de bästa, fulla av träffsäkra iakttagelser som hur kvinnor parerar tystnader, köper presenter till hans släktingar, utför markservice, et cetera. Jag tänker gång på gång: "så där är det ju! att jag inte tänkt på det innan" eller möjligen "så där är det ju! gud vad skönt att läsa det, nedskrivet". Jag vill att min pojkvän ska läsa den här boken. Jag vill att alla andra också ska läsa den här boken. Framförallt män. Och ta åt sig, inte slå ifrån sig. Och fundera på revolutionen.

Att det är så befriande att läsa om någon som säger att vi inte har kommit längre i vår svenska jämställdhet. Att inse att så mycket av det där manshatet som ibland glimmar i mig är sant.

Att sedan Sveland försöker få till ett försonande slut som vågar hoppas på parrelationen är visserligen lovvärt, och jag hade nog önskat mig det om det inte funnits, men det hjälps inte att det känns lite krystat (det går inte att göra mig nöjd).

Men det är å andra sidan min största invändning mot den här boken. Och det är ju inte någon anledning att inte läsa den.