41.

"De behövande"
Maria Küchen
12/6 2007

Semesterläsning på resan till och i Riga. Jag har läst ungdomsböcker av Küchen som jag tyckt mycket om, framförallt "Sång till en fjäril". Och hon har språk och skicklighet och allt sådant. Och jag fastnade i boken på de första sidorna. (Det är ju egentligen det bästa knepet för att se om man kommer att läsa en bok, eller om man bara kommer forsla den en sväng från biblioteket: läsa förstasidan. Baksidestexter säger så lite, jämförelsevis.)


Men alltså. Det här med att berätta om flera personer och sen låta dem ha band till varandra och låta berättelserna vävas ihop och Blaha Blaha. Jag vet, jag har gjort det själv, skrivit det själv. Och jag vet, det kan fungera om det blir rätt. Men annars: bara uttjatat.

Och så går allting så förbannat åt helvete i den här boken. Död, våld, mer död, elände, sa jag död? Man kan inte bara ta livet av tre av sina huvudpersoner (varav tre är "unga vuxna") och låtsas som ingenting, som att det är fullt normalt med (ond) bråd död.
Dessutom blir någon galen, ett otal ensamma efterlämnade och nä, jag köper inte det här, det är på tok för jävla mycket elände i den här boken och det ger ingenting, Küchen bara frossar i det, det här säger ingenting till mig om något viktigt.

Jag önskar att jag hade läst något annat istället, oaktat det habila språket.