44.

"En kvinna att älska"
Teodor Kallifatides
27/6

Man tycker ju att en vecka i sommarstugan vore bra för ens läsande. Jag trodde det. Jag hade med mig flera luntor.
Men med en lada att måla, en familj att umgås med och glada barn att leka med, och natur att försöka vara ute i när det inte regnade, så var inte läsning det som prioriterades, riktigt. Så allt jag hann med (förutom lite själavårdskurslitteratur (fråga inte)) var den här lilla tunna boken.

Det är det första jag läst av Kallifatides och jag har ingen aning om det är representativt. Det var okej, och på sina ställen brände det till, men jag skulle inte kalla det en roman. Allt sånt upplägg saknas, det är bara lösa minnen, dels av Olga (som är kvinnan att älska), dels från jagets (Kallifatides?) eget liv. Men språket var behagligt hela vägen. Kanske borde jag läsa mer Kallifatides? Det får dock bli ett långt senare projekt; jag har mycket annat som jag vill läsa nu.