9.

"Anne of the island"
L.M. Montgomery
5/2 2007

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om varför och hur mycket jag älskar Anne på Grönkulla, men jag tror ändå inte att jag skulle kunna förklara hur sanslöst mycket jag tycker om dessa böcker. Jag läste dem första gången i tioårsåldern, och har sedan fortsatt läsa dem, gång på gång, och nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag läst dem men antalet blev tvåsiffrigt för ganska länge sedan... Vissa meningar kan jag utantill, och jag är fylld av spännande detaljer som den första mörkgröna vackra klänningen, hur kapten Jim gav bort oxköttet till den hungriga hunden, de inkokta plommonen Anne åt i Summerside, Inglesides cementerade praktiska källare, och så vidare ad infinitum.

Dock har jag aldrig läst någon av Anne-böckerna på engelska innan. Jag måste erkänna att jag ständigt jämförde med den svenska översättningen medan jag läste, och jag saknade min svenska Anne litegrann. Framförallt för vanan, men Lucy Mauds ovana med naturbeskrivningar (som hon så rart låter sina karaktärer dela) blir smått oläslig, och dessutom innehåller boken en massa rara gammeldags ord som jag inte alls kan på engelska.

Det här är den tredje boken om Anne, och att jag läste just den var mest en slump, den stod där på biblioteket, på en hylla för återlämnade böcker, och lockade på mig. Men den tredje boken är onekligen en av de bästa, för den innehåller mest romantik i serien, och den ger mig fortfarande magpirr. Anne läser vid högskolan i Kingsport, och hon har högtidliga föreställningar om var romantik är, och ett antal beundrare (som kallas beaux på engelska, vilket faktiskt är rysligt gulligt). Sex frierier räknar jag till i boken, och det är det sista som ovedersägligen måste besvaras med ett ja, och som får det att kvillra även i mitt hjärta. Det är alldeles lagom med förvecklingar, tillräckligt för att bygga upp spänning men inte mer än att det är en lycklig kärlekshistoria.

"Lyckan slog över henne som en våg. Den nästan skrämde henne."
(Åh, Anne <3 Gilbert 4ever!!!)

Boken innehåller förutom den underbara romantiken även finheter som Carolinas Tjäll (som visade sig heta Pattys place i originaltexten, vad sysslade översättaren med där?), tant Jamesina, kyrkogården i Redmond, Grönkullajul, historien om Janet Sweet och John Douglas, stiliga klänningar, askar med blommor (violerna! konvaljerna! rosorna!), Dianas bröllop. Allt för ett flickhjärta, eller för den delen ett flickhjärta fast i en tjugotreårings bröstkorg.

Jag älskar det här. Jag sa det, inte sant?