8.

"Anna, min älskade"
Magnus Utvik
3/2 2007

En bok om Marcus, vars sambo Anna får cervixcancer, och en bok som jag sträckläste nu på eftermiddagen/kvällen. Magnus Utvik är duktig och kompetent, det känns genom hela boken, hantverksskickligheten, den här författaren vet vad han gör.

Vad det gäller innehållet så tyckte jag bäst om början av boken. Skildringen av cancerbeskedet kändes trovärdig, smärtande och overklig. Att boken sedan halkar över till att mer handla om den barnlöshet som blir följden, eftersom Annas livmoder måste opereras bort, är inte riktigt den inrikting av historien jag helst skulle läst, men det var förvarnat på baksidestexten.

Det jag mest har att invända mot den här boken är slutet, som kommer plötsligt och som inte alls känns som ett vettigt slut, som mest känns som att författaren bestämmer sig för att sluta och skriver en överslätande avslutningsscen.

Det bästa är att få läsa en skönlitterär och välskriven bok om ett sånt här ämne, som oftast brukar avhandlas i form av personliga berättelser där självupplevdheten är huvudsaken, och att Marcus är så rädd och arg och naken och dålig på att vara ett stöd (även om man vill ruska honom ibland, och säga till honom att "krama henne nu" eller ge honom lappar med vettiga repliker). Samt de detaljerade skildringarna av vällagad mat som finns här och där i boken, de är fullkomligt fascinerande, de säger på något sätt allt om det okomplicerade liv som fanns där innan cancern, och som Marcus så förtvivlat längtar tillbaka till. Ett liv där chevre och marulk var det viktigaste man behövde bry sig om.