13.

"When she was good"
Norma Fox Mazer
25/2 2007

Jag har upptäckt bibliotekets hylla med ungdomsböcker på engelska. Det är en bra upptäckt.

Av Norma Fox Mazer har jag tidigare läst "Avtryck av en hand", som visst är en väldigt hyllad bok, om en morfar som dör. I den här boken, "When she was good", är det bra mycket mer elände än så, det är en mamma som dör, en galen syster som misshandlar och en känslomässigt frånvarande far på det. Det Fox Mazer gör som är beundransvärt och gör hela boken värd sig, är att hon inte gör en affär av den saken. Det är jävligt för huvudpersonen, men det är allt hon vet om, och det är inte sentimentalt eller ömkande någonstans. Det är den avgörande skillnaden mot Shreve, som snarare skriver "titta vad mina stackars personer råkar utför" på ett kväljande sätt. Fox Mazer är rak, okomplicerad och mycket närmare livet som jag uppfattar det. Ibland är det inte trevligt. Det är bara så. Man har det som man har det, och får göra det bästa av det.

12.

"Pilotens hustru"
Anita Shreve
23/2 2007

Aldrig mer ska jag läsa något av den här otäcka jäkla kvinnan. Aldrig mer. Åh, jag gillade inte boken från början heller men då hade jag inget annat jag var sugen på att läsa, och så sakta med säkert hade jag läst halva och det var ganska okej, jodå, men sen kom twisten och då blev allt så billigt och upplagt och ett hemligt äktenskap, ärligt talat, ska man lyckas skriva om sånt utan att bli en Oprah Winfreyklyscha måste man vara tusen gånger originellare och bättre än Shreve är. Men när jag väl kommit så långt kunde jag ju lika gärna läsa klart boken, och få skriva en utgjutelse om den här, så det gjorde jag. Och nu ser jag fram emot att läsa något mycket bättre; jag var på biblioteket igår och det känns mycket lovande med min bokhög.

11.

"Anne's house of dreams"
L.M. Montgomery
12/2 2007

När jag skrev om "Anne of the island" googlade jag för att hitta några citat. Då hittade jag den här sidan, där de tre första Anne-böckerna, och den femte, "Anne's house of dreams", finns i sin helhet. Och då råkade det bli så, det var alls inte meningen och egentligen gillar jag inte att läsa saker på datorskärmen och jag höll ju på att skriva en töntig liten hemtenta i akutmedicin och jag hade ju en massa andra böcker att läsa... Men när jag väl börjat med Annes bröllop så var det liksom kört, och inget lockade till den milda grad som Anne och Gilbert och Fyra vindar gjorde. Jag ska erkänna att jag skummade naturbeskrivningarna en aning, men jag var fortfarande
nära att gråta för lilla Joys skull. Åh, Anne. Nu ska jag dock hejda mig, och det ska inte bli så svårt, för jag tycker inte lika mycket om de senare böckerna, där Anne är riktigt vuxen och liksom försvinner bland alla barn och denna evinnerliga Susan. Och dessutom finns de inte på internet, som en sådan frestelse...

10.

"Fever 1793"
Laurie Halse Anderson
11/2 2007

Jag läste halva den här boken, sedan tröttnade jag, och lät den vänta till den här söndagen. Det säger egentligen nog om den. Det är mycket elände, mycket som staplas på varandra, och även om det nog är realistiskt, gula febern i Philadelphia var säkert riktigt otäck historia, så blir det för mycket för mig. Inte så pass att det är tungt, men bara så att jag känner hur Anderson drar i alla sina författartrådar. Det är klart att hon gör det, drar i sina trådar, men jag vill inte se det där, jag vill glida med och bli lurad.
Dessutom känns huvudpersonen, Matilda, som ganska anakronistisk, i all sin girl power. Inte för att jag inte tror att det inte fanns starka tonårsflickor på slutet av sjuttonhundratalet, men Matilda känns ganska inklistrad från sent nittonhundratal.
Jag borde läst Prom eller någon annan av Andersons böcker, men det här var den som fanns inne. Nåja, jag har lärt mig om att Philadelphia en gång var USA:s huvudstad, och lite annan trevlig trivia, och dessutom var det en lättläst ungdomsbok, och ganska trevlig. Värd sin läsning, ändå, bara inte med så hemskt stor marginal.

9.

"Anne of the island"
L.M. Montgomery
5/2 2007

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om varför och hur mycket jag älskar Anne på Grönkulla, men jag tror ändå inte att jag skulle kunna förklara hur sanslöst mycket jag tycker om dessa böcker. Jag läste dem första gången i tioårsåldern, och har sedan fortsatt läsa dem, gång på gång, och nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag läst dem men antalet blev tvåsiffrigt för ganska länge sedan... Vissa meningar kan jag utantill, och jag är fylld av spännande detaljer som den första mörkgröna vackra klänningen, hur kapten Jim gav bort oxköttet till den hungriga hunden, de inkokta plommonen Anne åt i Summerside, Inglesides cementerade praktiska källare, och så vidare ad infinitum.

Dock har jag aldrig läst någon av Anne-böckerna på engelska innan. Jag måste erkänna att jag ständigt jämförde med den svenska översättningen medan jag läste, och jag saknade min svenska Anne litegrann. Framförallt för vanan, men Lucy Mauds ovana med naturbeskrivningar (som hon så rart låter sina karaktärer dela) blir smått oläslig, och dessutom innehåller boken en massa rara gammeldags ord som jag inte alls kan på engelska.

Det här är den tredje boken om Anne, och att jag läste just den var mest en slump, den stod där på biblioteket, på en hylla för återlämnade böcker, och lockade på mig. Men den tredje boken är onekligen en av de bästa, för den innehåller mest romantik i serien, och den ger mig fortfarande magpirr. Anne läser vid högskolan i Kingsport, och hon har högtidliga föreställningar om var romantik är, och ett antal beundrare (som kallas beaux på engelska, vilket faktiskt är rysligt gulligt). Sex frierier räknar jag till i boken, och det är det sista som ovedersägligen måste besvaras med ett ja, och som får det att kvillra även i mitt hjärta. Det är alldeles lagom med förvecklingar, tillräckligt för att bygga upp spänning men inte mer än att det är en lycklig kärlekshistoria.

"Lyckan slog över henne som en våg. Den nästan skrämde henne."
(Åh, Anne <3 Gilbert 4ever!!!)

Boken innehåller förutom den underbara romantiken även finheter som Carolinas Tjäll (som visade sig heta Pattys place i originaltexten, vad sysslade översättaren med där?), tant Jamesina, kyrkogården i Redmond, Grönkullajul, historien om Janet Sweet och John Douglas, stiliga klänningar, askar med blommor (violerna! konvaljerna! rosorna!), Dianas bröllop. Allt för ett flickhjärta, eller för den delen ett flickhjärta fast i en tjugotreårings bröstkorg.

Jag älskar det här. Jag sa det, inte sant?

8.

"Anna, min älskade"
Magnus Utvik
3/2 2007

En bok om Marcus, vars sambo Anna får cervixcancer, och en bok som jag sträckläste nu på eftermiddagen/kvällen. Magnus Utvik är duktig och kompetent, det känns genom hela boken, hantverksskickligheten, den här författaren vet vad han gör.

Vad det gäller innehållet så tyckte jag bäst om början av boken. Skildringen av cancerbeskedet kändes trovärdig, smärtande och overklig. Att boken sedan halkar över till att mer handla om den barnlöshet som blir följden, eftersom Annas livmoder måste opereras bort, är inte riktigt den inrikting av historien jag helst skulle läst, men det var förvarnat på baksidestexten.

Det jag mest har att invända mot den här boken är slutet, som kommer plötsligt och som inte alls känns som ett vettigt slut, som mest känns som att författaren bestämmer sig för att sluta och skriver en överslätande avslutningsscen.

Det bästa är att få läsa en skönlitterär och välskriven bok om ett sånt här ämne, som oftast brukar avhandlas i form av personliga berättelser där självupplevdheten är huvudsaken, och att Marcus är så rädd och arg och naken och dålig på att vara ett stöd (även om man vill ruska honom ibland, och säga till honom att "krama henne nu" eller ge honom lappar med vettiga repliker). Samt de detaljerade skildringarna av vällagad mat som finns här och där i boken, de är fullkomligt fascinerande, de säger på något sätt allt om det okomplicerade liv som fanns där innan cancern, och som Marcus så förtvivlat längtar tillbaka till. Ett liv där chevre och marulk var det viktigaste man behövde bry sig om.