Blir du ledsen om jag dör - Andreas Gustafsson

26/6

Som "Orissa", tänkte jag när jag lånade den här. Och jo, det är en rad per sida, och jo, det är nötta ord som används, och jo, det handlar om Kärlek och Längtan.

Men det är också allt. Eller så minns jag Ola Juléns bok i ett förskönat skimmer, från folkhögskoletiden där han var en av våra husgudar. Kanske var den inte så bra, den heller. Jag blir lite sugen på att läsa om och se.

Den här boken är just så klängig som titeln kan låta. Det är rätt tröttsamt. I början köper jag formatet, gillar formuleringarna, men allteftersom jag läser blir jag alltmer övertygad om:
Det här är en kryptifierad berättelse.

Skriv den här romanen istället. Med hela längtan och hela handlingen. Det är det man väntar på när man läser, och det känns som att det är vad du vill göra, Gustafsson. Inte försöka dölja allt det patetiska genom en rad per sida, det känns rätt fegt.

Och så blir det alldeles för mycket utan lite buffrande miljöbeskrivningar eller något emellan.