5.

"Mossvikenfruar"
Emma Hamberg
14/1 2007

När Emma Hamberg skriver om den vardagliga tristessen, att vika kläder på Lindex, och den vardagliga tragedin, att upptäcka att ens man har varit otrogen, då är det roligt och skarpt och intressant.
Sen börjar det gå bra, och det är väl kul för huvudpersonen, men för mig som läsare: nä.
Framförallt slutet är klyschigt och nästan Johanna Nilsson-äckelsentimentalt. Man märker hur Hamberg anstränger sig för att inte vara riktigt kliché, men då blir hon icke-kliché på ett klyschigt sätt, och det är nästan lika illa.

Och så är det så töntigt med graviditeter i filmer och böcker, att det alltid är precis rätt eller fel, man blir gravid på ett samlag, just där det blir mest dramatiskt . Det går inte till så på riktigt, och det är bara töntigt. (Jämför graviditeten i slutet av "Så som i himlen". Urk! är allt jag har att säga om det.)

"Mossvikenfruar" är lättläst, och rolig på flera ställen, men för mig sabbar slutet verkligen helhetsintrycket. Emma Hamberg kan bättre än så. Jag kan verkligen rekommendera ungdomsboken "Linas kvällsbok", till exempel. Läs hellre den än "Mossvikenfruar", även om du inte definierar dig som ungdom...