7.

"Ljus över snö"
Anita Shreve
27/1 2007

På många sätt trevlig, och spännande, och jag brydde mig om karaktärerna, framförallt huvudpersonen. Och jag gillar verkligen beskrivningar av små enkla saker som att grädda amerikanska pannkakor eller äta en snickers i baksätet på polisbilen.

Men ärligt talat, menarche, jag avskyr allt som finns skrivet om den där jävla första mensen, det är så Kvinna och Stort och jag säger bara hrrrrrr.

Fast det var bara en liten del av boken. På det hela är nog trevlig ett bra ord. En rak och enkel historia. Punkt.

6.

"Yatzy"
Harald Rosenlöv Eeg
19/1 2007

Strulig tonåring i fosterhem, som filmar sin omgivning med sin nya digitalvideokamera. En parallellberättelse där Tonåringens Trauma, det som gjorde honom strulig, sakta uppdagas.

Been there, read that, got the t-shirt.

Men Rosenlöv Eeg är duktig och vissa scener (till exemplet hånglandet med den Svåra Flickan) är väldigt tydliga och bra. Det är lättläst och därmed också läsvärt (liten ansträngning gör att jag inte kräver så stor behållning).

En tråkig sak är dock att den Struliga tonåringen verkar ha fått låna lite för mycket av författaren. Det är inte trovärdigt att någon, för vilken en pocketporrbok är det mest litterära han läser, ska formulera sig på det sätt som han får göra i boken. Det är ett problem med detta
förstaperson-perspektiv. Trovärdigheten.

5.

"Mossvikenfruar"
Emma Hamberg
14/1 2007

När Emma Hamberg skriver om den vardagliga tristessen, att vika kläder på Lindex, och den vardagliga tragedin, att upptäcka att ens man har varit otrogen, då är det roligt och skarpt och intressant.
Sen börjar det gå bra, och det är väl kul för huvudpersonen, men för mig som läsare: nä.
Framförallt slutet är klyschigt och nästan Johanna Nilsson-äckelsentimentalt. Man märker hur Hamberg anstränger sig för att inte vara riktigt kliché, men då blir hon icke-kliché på ett klyschigt sätt, och det är nästan lika illa.

Och så är det så töntigt med graviditeter i filmer och böcker, att det alltid är precis rätt eller fel, man blir gravid på ett samlag, just där det blir mest dramatiskt . Det går inte till så på riktigt, och det är bara töntigt. (Jämför graviditeten i slutet av "Så som i himlen". Urk! är allt jag har att säga om det.)

"Mossvikenfruar" är lättläst, och rolig på flera ställen, men för mig sabbar slutet verkligen helhetsintrycket. Emma Hamberg kan bättre än så. Jag kan verkligen rekommendera ungdomsboken "Linas kvällsbok", till exempel. Läs hellre den än "Mossvikenfruar", även om du inte definierar dig som ungdom...

4.

"Säg något"
Laurie Halse Anderson
14/1 2007

Det här är en ungdomsbok som jag redan läst, men jag såg den på biblioteket i fredags och kände att den ville bli omläst. Jag är inte den som är den när det kommer till sånt. Dessutom var det tillräckligt länge sedan jag läste boken för att den skulle vara spännande den här gången också. Så pass spännande att jag låg vaken till halv två och plöjde den, till och med...

Amerikansk tonårstjej börjar high-school, är snabbt känd över hela skolan som den som förstörde en fest genom att ringa dit polisen, får ta mycket skit, slutar i princip att prata, börjar skolka, mår förjävligt. Jag tycker mest om boken för att den är skriven i första person, och för att det är en väldigt rolig och välformulerad förstaperson. Det kryllar av snärtiga formuleringar och iakttagelser.

Om man delar min svaga fläck för tonårsskildringar (oh, ungdomsböcker!), så är "Säg något" ett tips. Laurie Halse Anderson har skrivit tre andra ungdomsböcker, som inte blivit översatta än, som jag ska komma ihåg att kika efter nästa gång jag går till biblioteket.

3.

"Anna Svärd"
Selma Lagerlöf
13/1 2007

Nja, det här var väl inte så festligt. Lite för många trådar för min smak. I början ville jag bara veta hur det skulle gå för Charlotte Löwensköld, men när jag sedan väl börjat bry mig om dalkullan Anna Svärd, då försvann hon alldeles ur handlingen. Som att det inte räckte med alla besvikelser och allt elände som Anna Svärd utsätts för i berättelsen, med sin odräglige make (som den lyckosten Charlotte slapp undan); dessutom verkar det som att inte ens Selma Lagerlöf tycker riktigt om henne. Men så var hon ju inte från Värmland heller...
Och så saknar jag Schagenström, som jag hade velat läsa mer om!

Boken slutar dessutom lite för öppet för att vara den avslutande delen i en trilogi, tycker jag. Slutet på "Charlotte Löwensköld" var mer av ett riktigt slut, men där skrev minsann Selma på en del till, ändå.

Fast det är förstås en bra skriven bok, som jag sträckläst till stor del, och som är skickligt berättad. Man får inte Nobelpriset för intet. Framför allt inte om man är kvinna...

2.

"Löwensköldska ringen & Charlotte Löwensköld "
Selma Lagerlöf
11/1 2007

Det här är kanske två böcker, men de var i samma pocket, så de får gå som en.

"Löwensköldska ringen" var Selma Lagerlöf enligt mina fördomar. Det vill säga en riktig spöksaga, lite långsam i början men fint liv, formuleringar som "har slagit sexor all, vilket är högsta kastet, stora kärlekar och Ödet som ett enkelt faktum. Jag tyckte om boken.

Men det var inget mot hur kär jag blev i "Charlotte Löwensköld".
Förra året var året då jag upptäckte Jane Austen, och jag tillbringade maj och juni med att läsa alla de stora romanerna. I sträck. Efter att ha 17-poängstenterat, på Popaganda, i länsbuss på väg mot Jönköping. Det var fantastiskt. Det var allt pirr som man någonsin försökt skapa i en romantisk komedi, men snyggt gjort, så att det inte kändes som att någon manipulerade känslor, utan bara som att pirr uppstod i hjärtat, sådär som när det sker På Riktigt.
Det var en viss känsla av tomhet när jag hade plöjt alla Austen (utom trista saker i stil med Lady Susan).
Men Charlotte Löwensköld är allt det där skickliga känsloskapandet, och så en härligt klämmig hjältinna, och en fin gammeldags miljö, och helt enkelt sträckläsningsmaterial. Det är förvecklingar, och intriger, och man vet inte riktigt vad man ska tro eller vart författaren är på väg, men det blir ju bra, och allt löser upp sig, och det känns inte krystat, alls.

Ehm, det jag ville säga var att jag tyckte väldigt mycket om boken. Ja, och så påminner Charlotte lite om Anne på Grönkulla, i att liva upp ett par gamlingar hon bor hos och i att vara allmänt odräglig men godhjärtad, sådär så att man aldrig vill sluta om henne.

1.

"Var är Jane Eyre?"
Jasper Fforde
2/1 2007

Oh, det här var en så smart och underhållande bok. Jag lånade den från snurran med nya böcker på Smålandsstenar bibliotek, efter att ha provläst första sidan, och det visade sig vara en lyckträff. Humorn påminner lite om "Liftarens guide till galaxen", men till skillnad från Adams så har Fforde en riktig historia att berätta, med spänning och driv och allt detta. Dessutom är Torsdag Nesta en huvudperson att tycka om, med goda och mindre goda sidor, som gör att hon känns levande. Och så allt det brittiska till det, det är en svag punkt hos mig.
Det var en sträckläsningsbok, och dessutom skrattade jag högt flera gånger (och det gör jag ganska sällan när jag läser).

Jag blev lite besviken när jag fick reda på att det här var den första boken av fyra. Inte för att jag tröttnat på Torsdag Nesta, men för att jag är lömsk på allt vad serier heter. Det är så ofta författare fortsätter av bara farten, tills allt är urvattnat och tråkigt och man inte ens gillar den första boken längre, den som faktiskt var bra, för man förknippar den med allt det där tunna som kom efter.
Jag hoppas att inte Fforde utsätter stackars Torsdag för det. Men det kan ju gå bra också; han har ju en spännande alternativvärld uppbyggd, och det finns så mycket annan finlitteratur, utöver Jane Eyre, att skriva fanfiction om.

En boklista

Så att jag kan hålla ordning på vad jag läser. Bok, författare och datum när jag läste ut den. Och vad jag tyckte om den, om jag vill.