18/7
Bra bok, men lite väl lång. Berättarjaget beskriver alla djur familjen och hon haft, och sina föräldrar med tonvikt på sin pappa. Efter ett tag tappar jag räkningen på alla nymfparakiterna, och om det här är ett kapitel där pappans goda sidor (kärleken) eller sämre sidor (våldsamheten, alkoholöverkonsumtionen) beskrivs.
Allt är lättläst och flyhänt beskrivet, men det blir lite väl mycket, poängen hade framgått ändå.
Och så har jag lite samma problem som med Åsa Linderborgs fadersskildring; om detta är så verklighetsbaserat som det påstås, har man verkligen rätt att hänga ut någon som pappan hängs ut?
(Fast här lever pappan, och har chans att försvara sig, och verkar ta alltihop rätt bra, så ja, vad tusan. Är det okej för honom så är det väl okej för mig.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar