20/7
Så alldeles underbar vemodig och exakt bok. Och om åldrandet och ensamheten och bängligheten och de är så älskvärda, Sophia och farmor, i allt som är kantigt kargt och kärleken.
Jag äger den här boken men läste en kopia från sjukhusbiblan. Men det är fint att jag kan läsa om den, igen igen, i Uppsala.
(Jag undrar om jag faktiskt redan läst den, när jag var för liten för att fatta riktigt? Vissa saker känns vagt bekant.)
Och om man skulle läsa om Mumin?
Och om man skulle läsa något mer fantastiskt finlandssvenskt? Tips utöver Solveig och Tove?
torsdag 23 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Karlstad Zoologiska - Hanna Hellquist
18/7
Bra bok, men lite väl lång. Berättarjaget beskriver alla djur familjen och hon haft, och sina föräldrar med tonvikt på sin pappa. Efter ett tag tappar jag räkningen på alla nymfparakiterna, och om det här är ett kapitel där pappans goda sidor (kärleken) eller sämre sidor (våldsamheten, alkoholöverkonsumtionen) beskrivs.
Allt är lättläst och flyhänt beskrivet, men det blir lite väl mycket, poängen hade framgått ändå.
Och så har jag lite samma problem som med Åsa Linderborgs fadersskildring; om detta är så verklighetsbaserat som det påstås, har man verkligen rätt att hänga ut någon som pappan hängs ut?
(Fast här lever pappan, och har chans att försvara sig, och verkar ta alltihop rätt bra, så ja, vad tusan. Är det okej för honom så är det väl okej för mig.)
Bra bok, men lite väl lång. Berättarjaget beskriver alla djur familjen och hon haft, och sina föräldrar med tonvikt på sin pappa. Efter ett tag tappar jag räkningen på alla nymfparakiterna, och om det här är ett kapitel där pappans goda sidor (kärleken) eller sämre sidor (våldsamheten, alkoholöverkonsumtionen) beskrivs.
Allt är lättläst och flyhänt beskrivet, men det blir lite väl mycket, poängen hade framgått ändå.
Och så har jag lite samma problem som med Åsa Linderborgs fadersskildring; om detta är så verklighetsbaserat som det påstås, har man verkligen rätt att hänga ut någon som pappan hängs ut?
(Fast här lever pappan, och har chans att försvara sig, och verkar ta alltihop rätt bra, så ja, vad tusan. Är det okej för honom så är det väl okej för mig.)
måndag 6 juli 2009
Kommer aldrig att få veta om hon hör - Kerstin Norborg
6/7
Det här, mina vänner, är en fin bok som jag tycker att ni ska läsa.
Dessutom var det en perfekt bok att läsa i Åshuvud, hopkurad i fåtöljen mittemot släktfotografierna. Boken handlar om huvudpersonens sökande efter sina rötter, sin mamma som döende i cancer lämnade bort henne som bebis, sin pappa och sina syskon som blev kvar som en familj. Och så en fin berättelse om hur mamman och pappan träffades, inklusive sanatorium och lärarinneplats.
Kerstin Norborg var en av folkhögskolans kanon. Vi läste "Min faders hus" och pratade om gestaltning. Jag minns inte om jag läste hela boken eller om jag bara kom en bit i den, men jag minns att jag mer ville tycka om den än tyckte om den. Att den inte berörde mig.
"Kommer aldrig att få veta om hon hör" är varm på ett helt annat sätt. Det finns något i den, i allt det exakta och problematiserade och längtande, som handlar om människorna i den, som ger dem rundade kanter. Allt är gestaltat, formulerat, välavvägt, men det bultar människohjärtan i det, och då blir gestaltat, formulerat och välavvägt bara positiva saker i stället för en glatt yta.
Jag är glad att jag vågade ta den här boken, för jag stod och tvekade och tänkte "skrivarkursprosa" där på biblioteket, och det är det verkligen inte. Bara bra, mycket bra, och dessutom koncentrerat till inte ens 200 sidor. En bra kort bok, som sagt, det är respekt!
Det här, mina vänner, är en fin bok som jag tycker att ni ska läsa.
Dessutom var det en perfekt bok att läsa i Åshuvud, hopkurad i fåtöljen mittemot släktfotografierna. Boken handlar om huvudpersonens sökande efter sina rötter, sin mamma som döende i cancer lämnade bort henne som bebis, sin pappa och sina syskon som blev kvar som en familj. Och så en fin berättelse om hur mamman och pappan träffades, inklusive sanatorium och lärarinneplats.
Kerstin Norborg var en av folkhögskolans kanon. Vi läste "Min faders hus" och pratade om gestaltning. Jag minns inte om jag läste hela boken eller om jag bara kom en bit i den, men jag minns att jag mer ville tycka om den än tyckte om den. Att den inte berörde mig.
"Kommer aldrig att få veta om hon hör" är varm på ett helt annat sätt. Det finns något i den, i allt det exakta och problematiserade och längtande, som handlar om människorna i den, som ger dem rundade kanter. Allt är gestaltat, formulerat, välavvägt, men det bultar människohjärtan i det, och då blir gestaltat, formulerat och välavvägt bara positiva saker i stället för en glatt yta.
Jag är glad att jag vågade ta den här boken, för jag stod och tvekade och tänkte "skrivarkursprosa" där på biblioteket, och det är det verkligen inte. Bara bra, mycket bra, och dessutom koncentrerat till inte ens 200 sidor. En bra kort bok, som sagt, det är respekt!
Fall out - Lynda Waterhouse
4/7
Det fanns ju engelsk ungdomslitteratur i Värnamos bibliotek också. Hurra!
Den här boken var i sig inget omistligt, men den funkade. En twist som man genomskådade långt i förväg, personer som var ganska klicheartade (argh för den jobbige men smarte lillebrodern i tioårsåldern: tröttsamt!), ett lyckligt slut. Men man kan ju behöva lätta upp luntorna (Moberg, Homeros, Hesse) med lite snabbläst tjack. Och som sådan: funktionell.
Det fanns ju engelsk ungdomslitteratur i Värnamos bibliotek också. Hurra!
Den här boken var i sig inget omistligt, men den funkade. En twist som man genomskådade långt i förväg, personer som var ganska klicheartade (argh för den jobbige men smarte lillebrodern i tioårsåldern: tröttsamt!), ett lyckligt slut. Men man kan ju behöva lätta upp luntorna (Moberg, Homeros, Hesse) med lite snabbläst tjack. Och som sådan: funktionell.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
