Tusen gånger starkare - Christina Herrström

5/5

En ungdomsbok om strukturerna och könsrollerna, om hur tjejer lär sig att inte ta plats om det inte är i den manliga blicken och om hur jävla jobbigt det är när man ruckar normerna.

Om att man tappar sin röst, om att bli så arg så att man gråter, om att likväl kämpa.

Boken är lite ojämn, ibland blir den lite tjatig och repetetiv, och Saga som kommer från ingenstans och sätter igång den feministiska revolutionen är ett berättartekniskt instrument mer än en person.
Men det är så jävla fullt av "Just så!", alla dessa små förtryck som tillsammans bygger upp det stora, och hur det är så mycket enklare att foga sig i det stora förtrycket än att få höra att man är en gnällig bitterfitta som förmodligen har pms, och hur det på något sätt är ens eget ansvar som tjej att man inte tar tillräckligt mycket plats.

Arg blir man, arg och frustrerad och med putsade feministiska glasögon, och jag vill sätta boken i händerna på alla som inte orkar läsa "Bitterfittan" eller "Under det rosa täcket".

Men det är ett ganska deprimerande slut: inget (inget) händer på strukturnivå. Berättaren blir kanske sina tusen gånger starkare, men högstadieskolan är sig lik, och lågstadietjejerna lär sig fortfarande att sluta slå med det runda brännbollsracket.

Vad fan, liksom. Vi kan ju inte ha det så här. Min dotter ska inte behöva ha det så här. Det är bråttom, att förändra. Även om det är skitjobbigt.