75.

"The return of Hjärtans Fröjd"
Per Nilsson
17/11

Även i tentamenspluggstider och lässvacka så slinker en Per Nilsson lätt ner. Det är korta kapitel med lite text på varje sida, och så är det Driv!, inte att underskatta.

Jag hade nog hellre haft kvar Hjärtans fröjd som den var, orörd, som den nästan perfekta enhet den var. Och jag får lite "har jag inte läst det här förut"-känslor för den här boken. Dels berättargreppet, dels en del berättartekniska saker. Och den här vanan att skriva in personer från tidigare böcker i de nya, förstås, men den är fortfarande rolig. (Här: hej till Anarkai-Johan och Ett annat sätt att vara ung-Millan.)

Det är en bra Per Nilsson-bok. Jag tycker bättre om den än till exempel Solprinsen och Sjutton, och det är lovande. Dock lever den inte upp till första Hjärtans fröjd, Du & Du & Du eller Ett annat sätt att vara ung.

Lite avskyr jag den också för att huvudpersonen är så nedlåtande mot den han var i Hjärtans fröjd. "Jag är så mycket mognare nu", det är det största tecknet på att man blivit mindre mogen.

Det är nog mitt största problem med den här boken, faktiskt. Att den förstör min relation till första Hjärtansfröjd-huvudpersonen, dels genom att han blivit den här självgoda lite klyschiga rackaren, och dels genom hur första personen förtalas.

Jag hoppas att nästa Per Nilsson-bok är något helt annat. Om han skriver en sån här uppföljare till Ett annat sätt att vara ung eller Du & Du & Du måste jag nog strypa honom. Och det vore synd. Jag tycker ju så mycket om det han skriver!