72.

"Dårskaper i Brooklyn"
Paul Auster
26/9

Tack till Staffan som fick mig att möta mina Austerfördomar, och se att de var fel.

Utmärkt bok. Tillvänd och trevlig och ändå med innehåll och stuns. Det bästa jag läst på ett bra tag. Med personer att tycka om, som författaren vågade låta det gå bra för. Det är mod, och jag tycker om det, och han rodde det i land, Paul.

71,

"En levande och en död"
Margareta Ekström
22/9

Ekström har skrivit "Olga om Olga", också känd som en fantastisk kattbok. Här tar hon sig an döden, sin mors död.

Det är en liten nätt och vacker bok, och en perfekt badkarsläsning. Enkla tankar, men väl formulerade.

70.

"En tid för allting"
Tamara Bach
15/9

Bach har skrivit en fin lesbisk kärlekshistoria, "Från en annan planet". Trots att jag gillade den mycket ville jag inte riktigt ta i den här boken, pga avtändande baksidestext. Till slut gav jag fanken i den texten och litade till författaren, och då gick det förstås som det gick. Sträckläsning i badkaret. Mycket bra. Rak och hämningslös och ärlig bok. En klar rekommendation!

69.

"Jakten på Jip"
Katherine Paterson
7/9

För att läsa en ungdomsroman som inte idiotförklarade någon återvände jag till Paterson. Hon gör mig inte besviken. Hon tar sig an ett ämne med nästan samma tyngd som Förintelsen, men hon gör det lysande.

En extra bonus är att hon låter sina egna figurer komma tillbaka. Både Lyddie och Luke, i biroller. Det är ett roligt grepp.

68.

"Pojken i randig pyjamas"
John Boyne
6/9

Mer andra världskriget, nu med touch av Auschwitz. Den sämsta bok jag läst på mycket mycket länge. Det är inte språkets fel, ibland får Boyne till och med till en trevlig sagostämning, men åh gud, berättelsen.

Världens mest korkade nioåring fattar inte att koncentrationsläger pågår utanför hans trädgård, där han bor i sin pappa kommendantens villa i Auschwitz, som gossen envisas med att kalla Alltswisch. Han fattar inte att de där som går runt i randiga pyjamasar är fångar. Eller att de svälter. Eller att de är judar. Eller att man slår ihjäl dem.

Hade funkat med en femåring, kanske. Men man fattar sånt när man är nio. Jag lovar. Till och med jag, som har ganska vaga barndomsminnen, är helt övertygad om detta.
Och liksom, varför skulle aldrig ett par nazistiska föräldrar nämna NÅGOT om judar och sin världsbild till sina barn, nio och tretton år gamla. (Den trettonåriga storasystern vet inte ett skit. Heller.)

Så, som läsare är man lämnad åt två förståndshandikappade barn (det är den enda förklaring jag kommer på) som författaren dessutom envisas med att beskriva som klipska (det ÄR de inte!). Det är inte trovärdigt för fem öre och det blir frustrerande.

Av någon outgrundlig anledning (för att de tror att barn, både de som läser och de som är i böcker, är idioter?) har både DN och GP hummat om klassikerstatus och fantastisk bok. Det är lögn, jag lovar.

Slutet är också sjukt irriterande, och dess enda fördel är att huvudpersonen får det han förtjänar. Men det hjälps inte. Jag är mycket mycket irriterad på den här boken även i efterhand.

67.

"Flyg, Ollonborre, flyg"
Christine Nöstlinger
3/9

Ungdomsbok om hur Wien erövrades av ryssarna i slutet av andra världskriget. Andravärldskriget-bok minsann, det var rejält av mig. Och den är helt okej, förstås, Nöstlinger är duktig. Men på intet sätt omistlig.

66.

"Jane Eyre"
Charlotte Brontë
31/8

Avslutningen på mitt Brontëtema. Helt plötsligt fick Anne stor konkurrens i tävlingen favoritBrontë. Det här är en fantastisk bok. Jag läste om, men var ändå liksom tvungen att slukarläsa. Och det var ljuvligt. Säger ljuvligt. Darling Jane!

65.

"På spaning efter en hjälte"
Katherine Paterson
28/8

Mja. Inte så festlig som de andra Paterson. Rätt snygg twist, men lite för... mörk? murrig? Helt ok bok, men inget måste på något sätt (som andra Paterson).