10/7
Hej bokbloggen, det var ju inte igår!
Det var inte heller igår som Oppositionspartiet kom ut. Den utspelar sig mellan -61 och -64, och det är en brytningstid: man tar fortfarande studenten, med munta och allt, och lärarna kallas för efternamn - men grundskolan är införd och det går ganska vilt till med alkohol och typer (=pojkar) (även om detta är lite under huvudpersonens värdighet och beskrivs rätt flyktigt).
Berättarjaget Saga, "Dusomärsåbegåvad" läser helklassisk linje (latin och grekiska). Med sina vänner (de som utgör "Oppositionspartiet" och anses vara mot allt och alla, bland annat baserat på att någon av dem någon gång ser blasé ut på en lektion - gudsigförbarme) har hon en intern jargong med finlandssvenska, bältdjur och smek- eller öknamn på allt och alla. Samt referenser till dikter och romaner mest hela tiden.
Odrägliga är de också, ungjävlarna. Jag känner igen mig så oerhört, utom att det inte fanns så många att alludera poesi med på min gymnasieskola i början av milleniet. Åh, som jag skulle älskat det: ett tjejgäng, en egen liten litterär tidskrift renskriven på maskin i sju exemplar, att läsa latin och klassisk grekiska.
Känner också igen det skaviga, avogheten, att den brådmogna intelligensen springer långt framför all annan mognad, att man samtidigt kryper intill de vuxna och slår ifrån sig. Liten och stor.
Det är fint fångat i den här boken. Det händer inte så mycket, men man är där, i stämningen, och i språket. Ibland blir det lite mycket, någon gång vill jag mest sucka - men som helhet är det förtjusande.
Hej bokbloggen, det var ju inte igår!
Det var inte heller igår som Oppositionspartiet kom ut. Den utspelar sig mellan -61 och -64, och det är en brytningstid: man tar fortfarande studenten, med munta och allt, och lärarna kallas för efternamn - men grundskolan är införd och det går ganska vilt till med alkohol och typer (=pojkar) (även om detta är lite under huvudpersonens värdighet och beskrivs rätt flyktigt).
Berättarjaget Saga, "Dusomärsåbegåvad" läser helklassisk linje (latin och grekiska). Med sina vänner (de som utgör "Oppositionspartiet" och anses vara mot allt och alla, bland annat baserat på att någon av dem någon gång ser blasé ut på en lektion - gudsigförbarme) har hon en intern jargong med finlandssvenska, bältdjur och smek- eller öknamn på allt och alla. Samt referenser till dikter och romaner mest hela tiden.
Odrägliga är de också, ungjävlarna. Jag känner igen mig så oerhört, utom att det inte fanns så många att alludera poesi med på min gymnasieskola i början av milleniet. Åh, som jag skulle älskat det: ett tjejgäng, en egen liten litterär tidskrift renskriven på maskin i sju exemplar, att läsa latin och klassisk grekiska.
Känner också igen det skaviga, avogheten, att den brådmogna intelligensen springer långt framför all annan mognad, att man samtidigt kryper intill de vuxna och slår ifrån sig. Liten och stor.
Det är fint fångat i den här boken. Det händer inte så mycket, men man är där, i stämningen, och i språket. Ibland blir det lite mycket, någon gång vill jag mest sucka - men som helhet är det förtjusande.
