Oppositionsparitet - Gun-Britt Sundström

10/7

Hej bokbloggen, det var ju inte igår!

Det var inte heller igår som Oppositionspartiet kom ut. Den utspelar sig mellan -61 och -64, och det är en brytningstid: man tar fortfarande studenten, med munta och allt, och lärarna kallas för efternamn - men grundskolan är införd och det går ganska vilt till med alkohol och typer (=pojkar) (även om detta är lite under huvudpersonens värdighet och beskrivs rätt flyktigt).

Berättarjaget Saga, "Dusomärsåbegåvad" läser helklassisk linje (latin och grekiska). Med sina vänner (de som utgör "Oppositionspartiet" och anses vara mot allt och alla, bland annat baserat på att någon av dem någon gång ser blasé ut på en lektion - gudsigförbarme) har hon en intern jargong med finlandssvenska, bältdjur och smek- eller öknamn på allt och alla. Samt referenser till dikter och romaner mest hela tiden.

Odrägliga är de också, ungjävlarna. Jag känner igen mig så oerhört, utom att det inte fanns så många att alludera poesi med på min gymnasieskola i början av milleniet. Åh, som jag skulle älskat det: ett tjejgäng, en egen liten litterär tidskrift renskriven på maskin i sju exemplar, att läsa latin och klassisk grekiska.
Känner också igen det skaviga, avogheten, att den brådmogna intelligensen springer långt framför all annan mognad, att man samtidigt kryper intill de vuxna och slår ifrån sig. Liten och stor.

Det är fint fångat i den här boken. Det händer inte så mycket, men man är där, i stämningen, och i språket. Ibland blir det lite mycket, någon gång vill jag mest sucka - men som helhet är det förtjusande.

Från en annan planet - Tamara Bach

15/9

Också omläsning. Också bra. Också en ungdomsbok som passar även äldre (men lite lite mer målgruppsbetonad än Elias, skulle jag säga).

Jag var lite tungläst där i september. Det behövdes lite omläsning av gamla dängor.

Dansar Elias? Nej! - Katarina Kieri

10/9

En omläsningsbok, kanske tredje gången? Den var fortfarande fantastiskt bra. En ungdomsbok som råkar handla om ungdomar men som man inte kan vara för gammal för.

Dyker upp på second hand lite då och då, köp den om ni ser den!

Gåvor - Ursula K LeGuin

1/8

Mycket habil ungdomsfantasy, påminner lite om Cynthia Voigts Jackaroo-böcker (som kanske inte är fantasy per definition, men banne mig i känslan). Det här är också underhållningslitteratur, men skelettet lyser inte igenom, allt är bra hantverk, snyggt.

Sen är det lite väl många namn, och sen är det ingenting om man jämför med Trollkarlen från Övärlden, men det måste man ju inte göra.

Man kan bara stanna i sängen en morgon då man jobbar kväll och läsa, läsa.

Fall out - Lynda Waterhouse

4/7

Det fanns ju engelsk ungdomslitteratur i Värnamos bibliotek också. Hurra!

Den här boken var i sig inget omistligt, men den funkade. En twist som man genomskådade långt i förväg, personer som var ganska klicheartade (argh för den jobbige men smarte lillebrodern i tioårsåldern: tröttsamt!), ett lyckligt slut. Men man kan ju behöva lätta upp luntorna (Moberg, Homeros, Hesse) med lite snabbläst tjack. Och som sådan: funktionell.

Systrar av guld - Maureen Johnson

21/6

Rosa liten bok att snabbläsa. Superfånigt översatt titel (hur blir "The key to the golden firebird" till "Systrar av guld"?), i övrigt ganska habil ungdomsbok men där engagemanget och närheten till huvudpersonerna svajade lite. Trivsamt med amerikanska detaljer såsom baseballmatcher och prom. Stundtals psykologisk och prick på. Ojämn men som sagt: rosa.

Jag, du, vi - Böckerna om Nickan - Inger Skote

20/6

Nostalgiläsning från Smålandsstenars bibliotek, precis som "Att spela människa". Jag har till och med läst om den här samlingsvolymen innnan, och så tänker jag att jag behöver ju inte läsa hela, jag kan läsa de bästa bitarna, men sen slutar det med att jag läser hela ändå.

Den var bättre första gången. Men något har den, som gör den värd sig. Och Skotes böcker om Silvi är också bra grejer. Allmänt tips!

Absolut Per Nilsson - Per Nilsson

17/6

Jag hittade nya Per Nilsson på Värnamo bibliotek, och den var ett måstelån, förstås. Och jag kom hem och läste läste.

Men jag vet inte. Jag har läst alla böcker som personerna är hämtade från, men mest känner jag nog lite som med "The return of Hjärtans fröjd". Jag gillade mina minnen som de var, jag gillade personerna som de var. Det här... det känns inte hundraprocentigt att det tillför, liksom. Egentligen.

Kanske är jag bara för gammal, jag behöver inte ett annat sätt att vara ung. Kanske är det inte konstigt att jag tyckte bättre om böckerna när jag var närmare målgruppsåldern.

Men jag blev sugen på att läsa om böckerna om Jonatan, Solprinsen och Sjutton, för de minns jag sämst.

Och så är jag nyfiken på om det kommer komma helt nya personer i Per Nilssons nästa bok. Som jag kommer att kasta mig över, trots allt.

Sista chansen - Marta Söderberg

10/6
(vilket var en regnvädersdag på landet, om ni undrar över läsmängden)

Jacky har, sin goda sociala bakgrund till trots, hamnat på LVU-hem. Jag retar mig lite på att hon inte har större problem och funderar över trovärdighet, men det finns ju helt klart ena poäng i att berätta även den historien.

Men det känns lite ytligt, det här. Och det är korta kapitel, snarare stycken, och jag tycker att det känns lite som att Söderberg arbetat ihop sina lösa scener till hela kapitel.

Jag googlar fram att detta är debutboken och att den är delvis självupplevd, och jag är inte förvånad. Om man är verkligt intresserad av ämnet "strulande tjej" och köper att det är rätt lättgenomskådad berättarteknik, så är det bara att köra, i alla fall. Och annars kan man vänta och se hur det blir med nästa, om det blir en nästa.

Att spela människa - Ursula K. Le Guin

10/ 6
En fin liten ungdomsroman som jag lånade om på Smålandsstenars bibliotek. (Hemortsbiblioteket, där de brukade kunna mina sex första siffror när jag glömt lånekortet. Bibliotekarierna blev fortfarande glada att se mig och småpratade glatt om mina göranden nuförtiden. Sen står man där och undrar om de verkligen inte har mer Austen? Och inte en enda engelsk ungdomsroman utom Harry Potter? Men ändå. Ens första bibliotek, som ens första kärlek.)

Men om boken, alltså. Som sagt, liten bok, bara sjuttio sidor, och illusterad av Inger Edelfeldt. Om vänskap, om att nå någon trots att man känt sig konstig och introvert hela livet.

Förra gången jag läste den här identifierade jag mig hårdare med huvudpersonen. Nu har jag mer "hjärtat, det blir bättre sedan!"-perspektiv. Men fortfarande säger det här boken mig saker, både om den jag varit och den jag är.

Jag vet inte riktigt hur lätt det är att få tag på den här boken, men om man ramlar över den så. Den engelska titeln är "Very far from anywhere else". Och snart lämnar jag tillbaka exemplaret jag läst till bibilioteket i Smålandsstenar...

Hon släpper dig aldrig - Kate Cann

30/5

Snabbläst ungdomsbok där jag kände igen mycket från Canns övriga böcker, men mest retade mig på det nya draget med lite "skräck". Ska man läsa något av Cann så är nog "Dyk i" och den serien det bästa. Vill man ha en bok att gömma sig själv i en kväll som denna så jo, varför inte?

Nuet är nu - Tamara Bach

18/5

Första halvan av boken var jag besviken, jag hade väntat mig mer och det var rörigt med alla personerna. Sedan växte den, och växte mer, och jag tjuvläste under föreläsningen (igen) och så läste jag ut den i medicinska biblioteket (vem behöver tentaplugga) och sedan saknade jag den alldeles, och personerna och stämningen och de små tyska detaljerna. Jo, det är så här bra ungdomslitteratur är. Därmed inte sagt att Bachs två tidigare, "Från en annan planet" och "En tid för allting" inte är ännu bättre... Men läs allihop, vet jag.

(Och hjärta Bowie och hans döda mamma, alldeles fint och smärtsamt och på rätt gräns om sentimentalt, sånt måste man beundra.)

Exchange - Paul Magrs

15/5

Livet är för kort för att läsa dåliga böcker men till mitt försvar blev den sämre allteftersom. I början hade jag fortfarande hopp om att karaktärerna skulle börja leva lite, men nej. Och det var jäkligt torra ungdomar för att vara en ungdomsbok: de personer som författaren brydde sig om var 60 plussarna.

Och för många trådar i en tunn bok, instoppade för att fylla ut, och nej, läs inte den här, bespara er det.

Nåvälan, engelsk språkträning, i alla fall.

Tusen gånger starkare - Christina Herrström

5/5

En ungdomsbok om strukturerna och könsrollerna, om hur tjejer lär sig att inte ta plats om det inte är i den manliga blicken och om hur jävla jobbigt det är när man ruckar normerna.

Om att man tappar sin röst, om att bli så arg så att man gråter, om att likväl kämpa.

Boken är lite ojämn, ibland blir den lite tjatig och repetetiv, och Saga som kommer från ingenstans och sätter igång den feministiska revolutionen är ett berättartekniskt instrument mer än en person.
Men det är så jävla fullt av "Just så!", alla dessa små förtryck som tillsammans bygger upp det stora, och hur det är så mycket enklare att foga sig i det stora förtrycket än att få höra att man är en gnällig bitterfitta som förmodligen har pms, och hur det på något sätt är ens eget ansvar som tjej att man inte tar tillräckligt mycket plats.

Arg blir man, arg och frustrerad och med putsade feministiska glasögon, och jag vill sätta boken i händerna på alla som inte orkar läsa "Bitterfittan" eller "Under det rosa täcket".

Men det är ett ganska deprimerande slut: inget (inget) händer på strukturnivå. Berättaren blir kanske sina tusen gånger starkare, men högstadieskolan är sig lik, och lågstadietjejerna lär sig fortfarande att sluta slå med det runda brännbollsracket.

Vad fan, liksom. Vi kan ju inte ha det så här. Min dotter ska inte behöva ha det så här. Det är bråttom, att förändra. Även om det är skitjobbigt.

Screwed - Joanna Kenrick

20/4

Tvåtimmars läsning vid Fyrisån. Egentligen skulle jag ju läsa kurslitteratur, men det är långt till tentan och solen är varm och våren, man måste våren.

Boken är bra men lämnar mig med en känsla av förenkling och övertydlighet och att bli skriven på näsan. Jag påminner mig att jag är ett decennium äldre än den tänkta målgruppen, och så vitt jag vet har ett åldersadekvat sinne. Det vore väl konstigt om jag inte någon gång skulle märka av att jag läser "under min nivå".

Det kan vara så att det är dags för mig att ta mig på allvar, sluta behandla mig som en tonåring, utmana mitt läsande och skärpa till mig. Åtminstone litegrann. Så att jag kan njuta av sånt här en gång i månaden, i stället för att bli besviken på det när jag läser det för ofta.

En bra ungdomsbok, det är det. Marsha (fint namn!) knullar runt och tävlar i antalet erövringar med sin kompis Faith. I bästa "10 orsaker att hata dig"/"Cruel intentions"-anda slår de vad om att Marsha ska kunna få omkull en gosse som Faith väljer, och så uppstår det något mer än vadet. Klassiskt upplägg, men med ombytta könsroller.
Det trista är att Marsha och Faith bara knullar runt eftersom de är Olyckliga, och egentligen vill de båda ha Stadiga Förhållanden. Det är väl här mitt överanalyserande kommer in, för det är trovärdigt skildrat och rimligt och allt, men mitt genusperspektiv sitter där inne och skriker "mossigt! tjejer kan också knulla för att de vill och inte för att straffa sig själva/för att de haft en olycklig barndom".

Och jo, det kan de. Men jag borde väl bli glad åt att någon skriver en bok om sexuellt utåtagerande tjejer alls, och inte begära att den ska vara all genusmässig korrekthet på en gång?

Man bryr sig om personerna, det är fart i handlingen och det är sträckläsningskänsla. Gott så. En ungdomsbok är en ungdomsbok är en ungdomsbok.

Audrey - Robin Benway

7/4

Jag lade ifrån mig "Sex veckor" på tåget och tog upp nästa nutida flickbok i glada färger. Den här var snäppet bättre, skulle jag säga, och då tyckte jag ju ändå om "Sex veckor".

Den här boken är skriven i första person och handlar om Audrey, som dumpar sin pojkvän, den egotrippade wannaberockstjärnan. Allt är bra med det, utom att pojkvännen inspirerad av uppbrottet äntligen får till en bra låt. En topplistelåt. En låt som inte bara gör hans band världskänt, utan även Audrey. Audrey som helst vill vara i fred och dejta den alldeles normala killen på sitt extrajobb, som är intresserad av henne i stället för sin framtida världsstjärnestatus.

Audrey är en härlig berättare. Hon är rolig, på riktigt. Och spännande är det också. Och pirr.

Dessutom är boken alldeles full av skojiga populärkulturella referenser. Den citerar Belle & Sebastian. Man måste älska det, faktiskt.

Sex veckor - Kate Cann

6/4

Den här boken gjorde mig sen med packningen, eftersom jag bara skulle läsa lite till, och så bara lite till... Det slutade med att jag läste ut boken på tåget trots allt.

Kate Cann vet vad hon gör. Det är driv i boken. Jag engagerade mig i huvudpersonen Chloe. Jag köpte hennes beteenden. Till och med den "djupare" delen av historien.

Märkligt var dock att Killen (ja, det finns bara en Kille i en sån här bok, vet ni väl) på baksidan kallades Ben. Jag väntade halva boken på att Ben skulle dyka upp. Det finns ingen Ben i hela boken. Pinsamt misstag.

Jag ville ha tonårsrelationer och slukarläsning, jag fick det.

Stargirl - Jerry Spinelli

6/4

Det här var en mycket bättre bok, även om jag kan se vad Spinelli vill åstadkomma och att det inte riktigt räcker hela vägen. Dock räcker det långt nog för att fungera.

Det kommer en ny tjej till high school. Hon heter Stargirl, och nej, det är inget smeknamn. Hon är extremt udda, med hellånga klänningar, ukulelekonserter i matsalen och en medhavd tusensköna till alla skolbänkar. I en miljö som high school kan man ju gissa hur lyckat det är.

Huvudpersonen Leo, som berättar historien i första person, blir dock kär i stjärnflickan, och sedan handlar resten av boken om hur han slits mellan sin kärlek och sin önskan efter att höra till och ha en alldeles vanlig flickvän. En Susan i stället för en Stargirl.

Man förstår det verkligen. Å ena sidan framstår high school-ungdomarna i allmänhet som nojiga konformister, men å andra sidan är Stargirl bara... för mycket.

Mitt problem med den här boken är att författaren inte kan erkänna det. Han låter Leo ha sådana känslor (och det blir intressant!) men han hävdar med en dåres envishet att det är inskränkt och futtigt av Leo.

Jag förstår det nonkonformistiska budskapet, men dock: även frihetskämpande unika stjärnflickor kan vara jävligt jobbiga. Det finns något förståeligt i den uteslutningsmekanism som går i gång i en grupp. Att bara vilja förneka den är att göra problemet enklare än vad det är.

Det finns en fortsättning på den här som heter "Love, Stargirl" och är skriven ur Stargirls perspektiv. Det känns onödigt, den här boken har ett slut som är bra som det är. (Det här med slut, alltså... Är det inte det ena så är det det andra.)



(Jag måste ta mig för att läsa ut en av de där vuxenböckerna jag håller på med innan det här blir pinsamt, förresten.)

Mitt hopplöst normala liv - Joanna Nadin

2/4

Den var rosa och den gick fort att läsa och jag hade en solstund på bryggan och en papperspåse med chokladdoppade cashewnötter. Det är allt jag har att säga till mitt försvar.

Alltså: böcker där huvudpersonen är korkad. Jag gillar inte sånt. Det ska förstås bli humor med någon som inte förstår att den där killen som vill öva att kyssas egentligen är kär i henne och att hon som kräks hela tiden och börjar bli tjock är gravid, men jag blir bara trött.

Lite som en tjejig Adrian Mole, och i tjejig ligger då även "ytlig". Och dessutom fegar författaren ut med ett helt onödigt öppet slut, där hon inte slutför något av det hon byggt upp. Sånt gillar jag inte heller.

Men rosa är den.

I taket lyser stjärnorna - Johanna Thydell

31/3

Jag såg filmen för någon vecka sedan, och sen kom det en omläsningslust. Förutom att boken alltid är bättre än filmen är boken också lite mjukare, och så tycker jag om morfadern som klippts bort i filmen.

Bästa citatet:
"Om ens mamma är död, är man fortfarande en dotter då?"

(Svaret står inte i boken men det är Ja.)